Inom idrottsrörelsen har vi ett gemensamt ansvar att försöka göra vår verksamhet så inkluderande som möjligt. I yngre åldrar är det för de allra flesta problemfritt att delta i föreningsidrott. För andra kan det däremot finnas hinder som gör deltagandet mer komplicerat, vilket oftast går att åtgärda med en inkluderande verksamhet. Det finns ett antal punkter ni kan tänka på när ni vill utforma en inkluderande miljö för era medlemmar:

Har alla råd att delta?

Detta gäller både träningar och turneringar. Först och främst behöver en lösning finnas på plats för hur ni ska hantera dessa situationer. Hur ska detta kommuniceras ut? Ska man som spelare kunna ansöka om rabatterade kostnader? Ska en fond som avses till dessa situationer etableras? Ekonomiska problem kan vara besvärliga att vara öppen med. Därför är det viktigt att undvika utpekning av individer gällande dessa frågor, samtidigt som det är viktigt att frågan tas upp. Kommunikation om ekonomisk hjälp sker med fördel på ett allmänt plan så att alla får ta del av informationen utan att någon enskild individ känner sig utpekad. Exempel på hur denna kommunikation kan föras är uppdateringar på sociala medier, medlemsutskick via mail eller att frågan avhandlas på ett medlemsmöte. I Habo Wolley har vi använt oss av en fond vi kallar för HW-fonden för att finansiera idrottsdeltagande bland ekonomiskt utsatta. Läs mer om ekonomiskt stöd till medlemmar här.

Är träningstiden lämplig för alla?

Detta är ett potentiellt problem som kan vara svårt att påverka. Som förening har man inte alltid möjlighet att välja träningstider efter eget tycke, men om ni kan det är det viktigt att situationen blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Om alternativet finns att välja mellan två eller flera olika träningstider kan det vara en bra idé att fråga deltagarna vilket som passar dem bäst, möjligtvis genom en enkät? 

Får alla delta?

För att mottagandet ska fungera för samtliga deltagare är det viktigt att alla får vara med och delta – både sett till att fysiskt finnas på plats under träningar och matcher men inte minst att alla får chansen att bidra. Detta blir ett mer märkbart problem att hantera bland äldre barn och ungdomar när nybörjare börjar träna med lag där de övriga spelarna är erfarna inom idrotten. Ett problem som identifierats under projekttiden är att det blir en svår balansgång när man vill låta den nytillkomna delta samtidigt som man värnar om att resterande spelare ska utmanas och utvecklas. Även denna problematik blir mer påtaglig i äldre åldrar där skillnaden i erfarenhet mellan nytillkommen och etablerad spelare blir större. Hur denna balansgång ska se ut i praktiken varierar beroende på individen, idrotten och andra förutsättningar, men det är viktigt att frågan behandlas och att ni aktivt arbetar för att den nytillkomna ska trivas. Om resurserna finns är det en fördel om ni inledningsvis lägger extra energi på att hjälpa den nytillkomna, gärna i form av fadderskap, både för att skapa en trygghet och för att perioden som nybörjare ska förkortas.

Riksidrottsförbundet har framställt material som idrottsföreningar kan använda sig av för att utveckla sitt inkluderingsarbete. Ni kan ta del av detta material här